The Poetry Corner

My Polly.

By John Hartley

My Polly's varry bonny, Her een are black an breet; They shine under her raven locks, Like stars i'th' dark o'th' neet. Her little cheeks are like a peach, 'At th' sun has woo'd an missed; Her lips like cherries, red an sweet, Seem moulded to be kissed. Her breast is like a drift o' snow, Her little waist's soa thin, To clasp it wi' a careless arm Wod ommost be a sin. Her little hands an tiny feet, Wod mak yo think shoo'd been Browt up wi' little fairy fowk To be a fairy queen. An when shoo laffs, it saands as if A little crystal spring, Wor bubblin up throo silver rocks, Screened by an angel's wing. It saands soa sweet, an yet soa low, One feels it forms a part Ov what yo love, an yo can hear Its echoes in yor heart. It isn't likely aw shall win, An wed soa rich a prize; But ther's noa tellin what strange things Man may do, if he tries.